Longering & en sur häst

Idag har jag lärt mig att longera. Nåja, jag har i alla fall testat på det. Det har jag visserligen gjort innan med, men det var för en herrans massa år sedan och antagligen inte vidare värst seriöst heller. Mamma har alltid skött den biten. Hon longerade eller tömkörde när jag behövde en dag ledigt för skolarbete eller annat, så därför är jag helt okunnig när det gäller sådant. Men Strawira är ju världens bästa häst att öva sånt på. Så lugn och lyhörd. Det blir väl betydligt värre när man får tag i en häst som bara springer, bockar och slår bakut. Jag hörde talas om någon longeringskurs som kommer att anordnas på ORK nu framöver. Den ska jag vara med på isåfall!

Jag tog hand om Ozo också. Hon har varit så glad nu hela helgen men så idag var hon arg som ett bi igen. Det var nästan lite sådär otäckt att gå in till henne. Öronen strukna bakåt, synliga ögonvitor och så fort man tog upp grimman och skulle fånga henne gjorde hon små utfall mot en. Obehagligt. Vet inte vad det beror på egentligen. Kanske är hon trött på att ha massa folk springade hos sig. Jag kom dit ganska sent och hon var redan riden en gång, kanske kände hon att hon fått nog för idag? För som sagt, på helgerna när man är uppe tidigt är hon hur mysig som helst! Får fråga Madde eller Nettan hur man ska hantera henne när hon gör sådär. Det känns inte så jättekul att gå in till en häst man inte riktigt litar på ännu, när det ser ut som om hon vill döda en eller något...