Kaos i ridhuset

Idag har jag ridit Strawira. Meningen var att jag och Anette skulle hoppa lite tillsammans men när vi insåg att vi var sex ekipage i det lilla ridhuset skakade vi båda på huvudena och red lite markarbete istället. Strawira var lite spänd och okoncentrerad i början, och det är väl inte konstigt med tanke på hur många hästar som var där. Vi fick en halvtaskig uppvärmning och det präglade väl ungefär resten av ridpasset också. Hon höll inte galoppen, gick inte i form, var bitvis okoncentrerad.. ja, ungefär så var det. Men det var dock inte katastrof. Ibland kändes hon faktiskt jättefin, särskilt i traven. Jag brukar föredra att rida henne i galopp men idag kändes det hundra gånger bättre i traven. Skritten är fortfarande hemsk.

Nej, jag får ladda inför hoppträningen på torsdag istället. Och på tisdag nästa vecka är det banhoppningsträning som gäller. Min mamma, som också är min hästskötare, jobbar så jag får helt enkelt sköta allting själv. Men hur svårt kan det vara? Jag kanske får anlita någon som kan hjälpa mig att ta in henne från hagen bara...

Ozo var suris idag med. Jag bad Madde gå in till henne så att jag kunde se hur hon hanterar henne. Då pekade öronen framåt och det var inget snack om saken. Ens självförtroende sjunker ju inte lite när det är så. Men jag förstår samtidigt. När hon lägger öronen bakåt och hotar känner jag mig osäker eftersom jag inte känner hästen & det känner ju hon och "tar kontrollen". Som Nettan sa: "Man får gå in med lite attityd till henne!"

Imorgon är det ridlektion och jag är jättepepp. Jag trivs verkligen bra på ORK. Härligt folk, härliga hästar och härlig stämning. Det har verkligen blivit mycket bättre sen jag var mindre.