Sitsträning

Jag fick varken ardennern eller fjordingen, utan det blev faktiskt Ozo idag med. Det är hästen jag har ridit de tre senaste lektionerna och som jag dessutom var med på en liten julklappshoppningmed. Hästarna har varit mer eller mindre vinterlediga och det märktes på Ozo. Hon brukar vanligtvis var väldigt, väldigt pigg och idag var hon snäppet värre. Ni kan ju säkert tänka er. Däremot blev hon trött mot slutet och de sista 10 minuterna jobbade hon på jättefint och hon kändes mjuk och behaglig att rida. Ett tag kunde jag till och med sitta ner på henne i traven. Framsteg! Meningen var att vi skulle öva på våra sitsar utan stigbyglar, men jag valde att behålla dem eftersom jag tycker Ozo behöver jobbas i lätt sits i galoppen tills hon slappnar av och det går att sätta sig ned i sadeln utan att hon protesterar genom att börja slå med huvudet.

Det är en jättekul häst att rida så fort hon slappnar av och vågar lita på sin ryttare, men det är klart att det är svårt att få det där förtroendet för varandra när man inte rider mer än någon gång ibland och det dessutom är massvis med andra ryttare som man delar hästen med. Det är ju tyvärr det som är nackdelen med att rida på ridskola. Det blir aldrig så personligt häst-ryttare emellan och det är svårt att utvecklas tillsammans.