Igår jobbade jag på ORK. Jag höll Thomas lektioner och det gick finfint. Det var första gången jag höll lektion för vuxna (nybörjare) men det var riktigt kul och faktiskt nästan enklare än att hålla lektion för barn. Dessutom är de eleverna superpositiva och vill verkligen lära sig. Kul!
På eftermiddagen skrittade jag ut Ozo tillsammans med mamma och Strawira. Ozo var superseg och tyckte nog inte det var något särskilt med att få komma ut i skogen för första gången sedan i våras typ. Travade lite i ridhuset efteråt och det gick fint!
Idag har jag, mamma och familjen Hallberg haft stallet - vilket innebär samma jobb som jag gör i veckorna. Fodring, utsläpp, mockning, höuppvägning och så vidare. Dessutom har det varit klubbhoppning som jag skulle ha varit med på, men eftersom jag kom hem cirkus två inatt efter lite festligheter och gick upp kvart i sju kände jag mig inte jättepigg och när jag fick se banan och vilka hinder som skulle vara med bestämde jag mig för att stryka mig. Man ska aldrig säga att en häst kommer att stanna men jag bara kände att jag skulle få rida livet ur mig för att få henne att hoppa, även om jag så bara startade 60 centimeter. För oss ska hoppning vara kul och jag vill inte utsätta henne för sånt som sänker både mitt och hennes självförtroende i onödan just nu.
Nu är jag äntligen hemma och ska ta igen nattens missade timmar. Sov sött.
På eftermiddagen skrittade jag ut Ozo tillsammans med mamma och Strawira. Ozo var superseg och tyckte nog inte det var något särskilt med att få komma ut i skogen för första gången sedan i våras typ. Travade lite i ridhuset efteråt och det gick fint!
Idag har jag, mamma och familjen Hallberg haft stallet - vilket innebär samma jobb som jag gör i veckorna. Fodring, utsläpp, mockning, höuppvägning och så vidare. Dessutom har det varit klubbhoppning som jag skulle ha varit med på, men eftersom jag kom hem cirkus två inatt efter lite festligheter och gick upp kvart i sju kände jag mig inte jättepigg och när jag fick se banan och vilka hinder som skulle vara med bestämde jag mig för att stryka mig. Man ska aldrig säga att en häst kommer att stanna men jag bara kände att jag skulle få rida livet ur mig för att få henne att hoppa, även om jag så bara startade 60 centimeter. För oss ska hoppning vara kul och jag vill inte utsätta henne för sånt som sänker både mitt och hennes självförtroende i onödan just nu.
Nu är jag äntligen hemma och ska ta igen nattens missade timmar. Sov sött.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar