Piruetter och piaff

Idag var det min tur att trimma lite med Wiran. Eftersom det var dötråkigt väder ute och lektioner i stora ridhuset fick det helt enkelt bli lilla ridhuset. Jag gillar inte att rida där, dels för att det är så himla varmt och dels för att det märks så tydligt att Strawira tycker det är mycket roligare att bli riden antingen utomhus eller i det stora ridhuset. Men men, lilla blev det i alla fall.

Wiran var jätteseg och trött idag. Jag fick verkligen rida varenda steg för att hon överhuvudtaget skulle röra på sig. Jag försökte busa igång henne lite i galoppen men hon reagerade knappt på någonting. Lite ökade hon väl men inte mycket. Hon kom igång lite mer allteftersom tiden gick och jag måste säga att hon har blivit mycket, mycket bättre i formen. Hon är så himla stadig nu och man behöver inte alls kämpa livet ur sig för att ens ska kröka på nacken.

Rebecka kom in i ridhuset och vi började spela lite musik från hennes mobil. Strawira tycker det är så mysigt med musik och det känns nästan som att hon själv försöker hitta takten. Jag skojade lite med Rebecka och sa att jag skulle rida piruetter och piaff. Även om Wiran inte är tillräckligt stark för att klara det än så märks det så tydligt att hon har kapacitet till att lära sig det. I traven går hon nästan att samla hur mycket som helst och steget till att börja trampa på stället känns inte långt bort. Grymt häftig häst, det där!