"Du fick den bästa hästen!", var det första jag fick höra när jag klev innanför dörrarna till stallet. Det var nämligen barbackaridning på schemat och vad är då inte bättre än att få rida en liten c-ponny som inte är det minsta skumpig? Yes, jag fick Corall igen. I början kändes det lite jobbigt. Ingen av oss var nog egentligen särskilt uppvärmda och vi var lite stela och obalanserade. Men så rätt som det var bara släppte allt och Corall förvandlades till den där lilla dressyrponnyn jag gillar. Vi red en liten bana med skänkelvikningar i både skritt och trav, ökningar i både skritt och trav, serpentinbågar, framdelsvändningar och bakdelsvändningar. Bäst var vi nog på ökningarna men jag tyckte även att vi satte vissa skänkelvikningar. Han är så cool när han verkligen jobbar. Men han är bekväm av sig, det ska man inte säga annat.De sista tio minuterna fick vi rida lite självständigt och jag testade att flytta honom lite längs långsidorna och gav mig även på lite öppna och sluta. Han kan mycket, den där ponnyn. Det bästa av allt är nästan att jag inte ens har ont i benen. Jag sa till mamma att vi borde köpa en ponny istället. Det ÄR ju så mycket enklare att jobba ihop en liten mindre sak än en biffig Strawira på 168 i mankhöjd.
Och så känns det faktiskt riktigt härligt att se tummar som pekar uppåt på läktaren, och få höra de positiva och berömmande orden som någon hade sagt under tiden jag red. Man ler ju lite inombords, om man säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar