Åh, den där högersidan! Hon sitter verkligen fast. Strawira alltså. Hela ridpasset kämpade jag med att försöka mjuka upp och få henne lite böjlig. Resultat? Inga. Visst, man kan få igenom henne ibland och känna att hon verkligen släpper... men sedan, nästa gång man ska ställa igenom, är hon fast igen. Hopplöst? Ja! Det var längesen jag upplevde henne så fast som hon var idag. Vi får hoppas att hon bara hade en dålig dag. Annars kanske hon också behöver gå till kiropraktorn, precis som mamma?
Imorgon är det ridlektion, dressyr. Jag vet inte vem jag får den här gången så det är lite småspännande. Dessutom har vi US-möte och jag har ett protokoll att skriva.
Imorgon är det ridlektion, dressyr. Jag vet inte vem jag får den här gången så det är lite småspännande. Dessutom har vi US-möte och jag har ett protokoll att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar