Hoppträning: "Zic-zac"

Om det är någon som fattar någonting av den där skissen... en stor applåd till dig!

Idag är jag nöjd med Strawira. Framridningen gick väl sisådär. Hon var seg och stenhård i munnen, antagligen en effekt av hennes brunst. Hon var livrädd för ett däck som låg på marken och hon snubblade lite titt som tätt. Men när det kom till själva hoppningen var hon klockren. Hon tittade inte, stannade inte och tvekade inte ens. Framsteg! Madde höjde upp den lilla banan men jag bestämde mig för att vara nöjd så. Det viktiga nu är att hon hittar den där ärliga bjudningen och att hon litar på sin egna förmåga. Och det kan man absolut inte få fram genom att hoppa högt.

Mamma skulle filmat, men minneskortet var tydligen fullt och hon hade ju "ingen aaaaaning" om hur man rensade det. Kan inte alla mammor skickas iväg på teknikskola?