Bästa på länge!

Idag var det hoppträning för Madde med Strawira. På uppvärmningen kändes Wiran stel och tråkig. Hon var stenhård i munnen och någon form behöver vi inte ens prata om. Sen, när vi började hoppa, vet jag inte vad som hände. Jag fick en helt annan häst under mig. Laddad till tusen med världens härligaste bjudning mot hindren. Jag började fundera på om jag verkligen hade sadlat och suttit upp på rätt häst. Visst, hon stannade väl någon gång på vattenmattan men efter det var det inga problem alls. Det vi behöver öva på nu är att hålla oss i mitten på hindret. Strawira vill gärna dra åt vänster precis innan och över hindret. Ibland är jag rädd att vi ska dra med oss hela hindret...

Nej, idag var det riktigt kul att hoppträna med henne. Äntligen har jag den där pigga, laddade hästen som jag har väntat på. Film kommer! Håll ut!