Zebulon

Vi köpte Zebulon som 1-åring. Han är en Sv. Ridponny e: Zeb & ue: Hellekis Timjan. Zebulon blev lite mer mammas häst än min under tiden vi ägde honom. Eftersom han inte gick att rida på till en början tyckte jag nog inte att han var särskilt "rolig" utan koncentrerade mig på Thomas, som var min andra ponny. Zebulon var en jättesöt och väldigt vacker ponny. Han var dock envis och brydde sig inte ett dugg om att man sa till honom att backa in i boxen. Två sekunder senare stod han med hoven utanför i alla fall.

Vid 2,5 års ålder kunde jag äntligen börja rida honom & jag kommer ihåg att han var väldigt snäll. Lika lite som han brydde sig om att man puttade till honom på bogen när han skulle backa in i boxen brydde han sig om att han hade en ryttare på ryggen. Så själva inridningen var nog inte särskilt svår egentligen, även om det så klart var en utmaning för mig som aldrig ridit in någon häst förr.

På grund av en otäck olycka var Zebulon mer eller mindre omöjlig att lasta. 50% av tiden med honom gick nog åt till att transportträna. Dessutom märkte jag, en bit in i ridutbildningen, att vi inte passade särskilt bra ihop. Jag ville ha lite mer action och kanske till och med liter mer "djävulskap" i honom, men det kom aldrig så tyvärr var det enda att sälja honom. Det går inte att ha en häst man inte trivs med.

Hans nya ägare tävlade honom lite i hoppning med (vad jag vet) goda resultat. Dock sålde de honom och numera vet jag inte vem hans ägare är... (jag tror min mor har mer koll på det) men jag vet att de köpte honom för en STOR summa. Och det är han nog värd, lilla Zebbe. En fin ponny som säkert kan komma jättelångt med rätt ryttare.