Vi köpte sagoponnyn Thomas när jag var sisådär 13-14 år. En 18-årig connemaraponny från Irland, med en enorm motor när det kom till hoppning och skogsridning. Han hade tävlat upp till medelsvår hoppning när vi köpte honom men på grund av hans ålder visste vi väl att han aldrig skulle komma upp på de höjderna igen. Men åh, vilken mysig häst! Så snäll och lojal. Han försökte alltid göra rätt och jag tror nästan han fick lite dåligt samvete när han inte orkade med vissa saker i ridningen. Tyvärr började den hoppglada, pigga ponnyn stanna allt mer både på träning och tävling och vi insåg att jag inte skulle komma längre med honom. Så det blev försäljning.Numera vet jag inte vart han befinner sig, om han ens finns vid livet. Hans nya ägare hör inte av sig eller svarar inte när man ringer. Det är jättetråkigt och märkligt på alla sätt och vis. Om någon vet något - säg till! Det är en häst som lärt mig oerhört mycket och det skulle vara så kul att få träffa honom igen.
Följ min blogg med bloglovin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar